en liten dagbok till allmän beskådan
Den här hade min mormor på sig varje jul. När hon gick bort fick jag ta över den. Någon gång har jag använt den. Så funderade jag på att göra mig av med den. Tog fram den. Provade och så provade flickorna den också. Då kom jag på att det inte går. De blir fjärde generationen som får ha den. Och när jag var liten så tyckte jag mormor var så fin när hon hade den på sig. Full med fläckar är den också. Kaffefläckar hon spillt när hon tagit sig en kopp med lite extra sött till om julen.
Eftersom det är sportlov har vi lite ledigt den här veckan. Idag var det min tur. Först var vi hemma. Sen gjorde vi lite nytta. Sen åt vi mat och så åkte vi och handlade mat. Sen var vi hemma. Sen gjorde vi ingenting och så gjorde vi lite nytta. Men så skönt det kan va ibland ändå!
Ett iskallt hårt skal av is i skuggan. Så letar sig den ljuvliga solen ner och smälter bort det värsta. Tack och lov för det. Har beställt en soffa med. En som går att sitta i. Kan va bra att ha. Kram!
Regnet öser ner och vi undrar vad vi ska gööööra. Så kom jag på sånt som vi gjorde förr. Vi gjorde klippdockor till exempel. För att få med Malva i leken gjorde vi Rapunzel som hon älskar. I timmar går hon prinsessklädd med en lång guldig sjal som hår som hon kastar iväg för att utföra olika sysslor med. Halvvägs in i projektet kroknade hon i alla fall och behövde skapa fritt. Då gjorde hon länder istället. En annan dag får vi göra kläder. Och en docka till Liv. Kanske Luke Skywalker då? Eller? Vi får se!
Med en farstu som knappt finns och sex personer i hushållet blir det många grejor att hålla ordning på. När Malva var bebis skaffade vi en påshylla från Norrgavel som vi tyckte funkade bra. Knappt fyra år senare har alla ungar vuxit ett antal storlekar så allt nu tar minst dubbelt så mycket plats. Den enkla lösningen blev en påshylla till. Får se hur länge den räcker!
Så har jag klarat av den årliga photoshopningen. Annars är det ju min begåvade son som sköter sånt. Men en gång om året så slår jag tydligen till själv!
Har skaffat en alldeles äkta kopia av tolixpall från ett vanligt varuhus. Pryder sin plats och fyller sin funktion. Duger åt mig!
Så blev jag lite sjuk. Det var så länge sen att jag knappt kommer ihåg hur det var. Storebror roade sina småsystrar med att göra dom till robotar samtidigt som jag hasade omkring och gjorde så lite som möjligt. Fina ungar har jag!
