Favorit nr två från mässan var något som inte kommer synas i min butik annat än eventuellt på mina egna fötter. Sköna Beak boots liknar mina loppisfyndnäbbisar som jag målade svarta någon gång på 1980-talet. Kreativiteten är alla skön konsts moder? Eller hur var det nu? Eller nöden har ingen lag. Mina gamla stövlar finns inte mer och Beakbootsen är tillverkade enligt konstens alla regler. I naturgarvat läder förstås. Kostar kanske lite mer men är också helt ljuvliga! KRaMaR FRåN MiG
vad fint du har det här! ny header och nytt typsnitt va? verkligen fint! och stövlarna gillar jag också! skrattade åt din dotters fyndighet vad gäller tandfén/tandmusen vem det nu är som kommer! gulligt! jag skrev för typ ett år sen ett inlägg om mina tandmuslappar som lämnades till mej vid tappade tänder. åh tandvickning är nåt speciellt..fast nog inte i den här åldern, då är det bara ångest. oj nu spårade jag ur, men iaf har du en sån mysig blogg och jag säger det för sällan!
Tack Helena!