Fantastiskt fint med snö och kyla. Lager på lager med kläder på de små barnen. Mina söta små lökar bestående av lager på lager av ull. Innifrån och ut. Och så hålla ordning på alla dessa små plagg genom dagens alla logistiska övningar. Döm om min förvåning när jag hittar en kanderad vante i snön tillhörande en av de mina. Eller borde jag kanske inte låta mig förvånas. Tacksam är mer rätt ord. Tacksammast bär jag den med mig. Tänk att hitta en borttappad vante. Det är fint det. Ett problem mindre faktiskt.
KRaMaR FRåN MiG
Fint skrivet!http://listentostarfish.blogspot.com/2010/11/one-too-many-mornings-and-moment-of.html
Ja jag kan känna mig som en borttappad vante ibland..du kan väl hitta mig också?
Kram