Äntligen! Äntligen nyår! 2010 here I come! Äntligen dags att på riktigt spela bästa sången någonsin. Ta sin käresta i hand och skaka loss på vardagsrumsgolvet. I will be with you again. Yeaaahyeah! Men kan det bli bättre? Ha ett riktigt gott nytt år. I kväll och hela året. Ta hand om dig. Kärlek!
Månad: december 2009
Teaterbesök
Och så har vi varit på barnteater också. Vi såg Så gör prinsessor på Boulevardteatern. En varm och småtokig historia med fint budskap. Alla kan vara prinsessor och prinsessor kan gör allt dom vill. Absolut värt ett besök. Pjäsen spelas några gånger till, men om man kan få biljetter eller om allt är slutsålt det vet jag inte. Men mammagumman tipsar ändå! Ring och kolla! Gå och se! Månen är full…
Vad är det nu för gryniga bilder hon kommer dragande med? Det undrar förmodligen vän av ordning. Det enkla svaret är att det är månen som lyser som om den var full. Så full. Så full. Hela vår gårdsplan svämmar över av silverljus. Det är rätt fantastiskt. Värt att fotografera. Men ack så svårt med min älskade lilla vän. Så det fick bli så här istället. Lite gryn och så något som skulle kunna vara precis vad som helst. Men jag vet ju att det är den galet lysande månen. Som gör att vår gårdsplan svämmar över av silverljus. Så det bjuder jag på. God natt. God natt. Och sov så gott!Jul jul strålande jul!
Julen i år blev ju lite hit och dit. Mycket pga av att december blev dubbelarbetets månad. Annars brukar advent användas till att vänta. Vänta på julen. Vänta på lov. Vänta på att året skall vända och att ljuset skall komma åter. Årets december sa bara svosch och så vart det jul. Pappagubben och alla barnen fick sköta julstöket i fred. Och lika bra var det. Aldrig har barnen varit så glada och nöjda och tindrat så med ögonen. Fast att jesubarnet låg nerpackad i en låda i skrubben. Julkorv saknades på julbordet. Pepparkakorna var köpta och vi inte hade ett enda rött ljus i ljusstakarna. I stället hängde vi ljuslyktor i takkronan och köpte tulpaner i bukett. Fint som snus har vi haft det. Lugnt och skönt. Vi hade till och med turen att få ha en liten julkatt inneboende och som tassat omkring och spridit trivsel med sitt ständiga spinnande. Vilken lärdom skall jag dra av detta? Förmodligen att jag borde lära mig att hålla fingrarna i styr när det gäller att administrera familjens högtider. Undrar om jag kommer i håg det nästa år?REA-shopping or not…..
Fick hem en himla massa reklam för mellandagsREA hos diverse olika elektroniklador. Tog en tur med siktet inställd på en systemkamera. Det har jag längtat efter hela hösten eftersom det är rätt knepigt att fota till webshopen och annat med den lilla kompakta jag har. Men så när jag stod där i suset och duset och kollade priser så kom jag på hur det var förr i världen när man faktiskt använde systemkamera jämt. Kameran i axelband. Båda händer krävdes för att fota. Ajaj och ojoj till barnen – inte förstöra objektivet. Så jag drog faktiskt öronen åt mig. Jag vill inte längre ha en sån. Istället har jag ställt siktet högre! För nu längtar jag istället efter småkamerornas drottning. En liten smutt olympus i 10.000 kronors klassen. Men så bra! Då spar jag pengarna och har en ny dröm att sikta mot och allt är ungefär som vanligt då. Status kameraquo. Och så vet jag vad jag ska ödlsa mina första 10 000 kr på om jag vinner en miljon eller två. Livet går vidare…. God Jul!
Just nu kikar alla utom mammagumman på det här. Julmaten puttrar på spisen och tomten skall visst vara på väg. Kikar in här och hälsar en riktigt fin jul till alla och envar. Kärlek. Fred. Frid och God Jul!
Dan före dan…
Så är det alldeles om några få minuter bara dan före kvar. Sen är det julafton. Det känns fint. Verkligen mysigt. För ovanlighetens skull är allt redan klart. Granar finns det tre av. En ute. En i flickornas rum och en som står på trappan och vill in. Skinkan är kokt. Paketen inslagna. Lugnt och skönt i huset. Vi brukar alltid göra allt sista kvällen. I sista minuten och rätt hysteriskt. Men imorgon ska jag inte vara hemma så vi har passat på att ligga en dag före vår vanliga rutin. Granarna hämtades av pappa och småflickorna ute i snötäckt skog. Pappagubben har berättat hur lilla storasyster högg och bar granen till bilen. Kånkade in den i huset och klädde den med hjälp av storebror och lillasyster. Och se så fin den blev! När trötta mammagumman kom hem möttes hon av en näpen syn. I rummet där den står så snarkar två små flickor. Julstjärnan hänger i fönstret. Till och med julstrumporna hänger på plats. Hjärtat smälter så fint är det. Och sånt ger ju kraft. Så morgondagen som är dan före dan den kommer gå som en dans det är jag säker på. Så är det snart jul och det ska bli fint. Snön ligger ju alldeles tung på taken och mammagumman är fortfarande vaken.Äsch då…
Detta ska nu lämnas ett tag till landstingets förmån. Helgen som kommer ska ett antal eftersläntrande arbetspass avverkas på min gamla arbetsplats på ortopeden. Känns väl sådär kul. Men det är bara att bita ihop och beta av. Snart är den här helgen över. Har bullat upp i butiken med man, vuxna barn och syskonbarn så kunderna kommer vara väl ompysslade. Men jag kommer att sakna mitt lilla varuhus. Så är det…Det är något magiskt ändå
Vet inte riktigt vad det är. Men såna här härliga snöfall där snön lägger sig som ett tungt täcke över allt. Det är speciellt på något sätt. Lite magiskt och sagolikt. Alla såna snöiga dagar och kvällar slås ihop till en räcka fantastiska minnen. Från förr och från nu. U2´s War går på repeat i huvudet och det känns som om livet är till bredden fyllt av möjligheter. Vilken tur pappagubben har med vädret på sin födelsedag. Han fick det vackraste av alla. Tung snö som faller och U2 på repeat i mammagummans skalle. God mat fick vi också och marsipantårta på sängen med alla fyra barnen i en stor hög. En bra dag helt enkelt. Som blir till ett magiskt minne med hjälp av detta snöande. Hoppas han är nöjd med sin dag. Det är jag. En fin dag. Sch! Säg inget…
Pappagubben är där uppe och viker tvätt. Själv är jag nere i köket och låtsas att jag surfar och bloggar och annat. Men egentligen håller jag på och förbereder något i smyg. För imorgon firar vi pappagubbens födelsedag. Det skrivs en hel del om kärleken till barnen i den här bloggen men det finns en till här hemma som jag är rätt kär i och det är min alldeles egen lilla pappagubbe. Utan honom vore inget av allt det det andra möjligt. Så känns det i hjärtat och så hoppas jag att det förblir. Lova att inte skvallra till honom nu. Jag ska se till att han är långt ifrån husets alla datorer tills det är dags att nattinatta. Och imorgon blir det födelsedag. Hurra!