Igår gjorde jag något helt ljuvligt. Jag tog bilen och for till söders vackraste höjder och köpte mig denna underbart fina provdocka. Den är inköpt för att som skyltdocka bära bärsjal på marknaden på söndag men den minner mig om glömda nästan drömda tider. Tider när jag faktiskt bodde precis runt hörnet från där jag hämtade dockan. Arbetade som teatersömmerska och som springflicka på Dramatens kostymateljé. Gick modistutbildning. Gick på Krönet om helgerna och tog en öl. Gick på Tre Backar och såg varenda garageband som fanns. Gick på kullerstensgatorna i stockholmsnatten. Alltid klädd i second hand. Alltid i något svart och små kängor på fötterna. En dåtid jag inte alls brukar glamourfiera eftersom mycket också var oklart och svårt. Men en tid i mitt liv. En viktig tid. En mycket viktig tid faktiskt. Utan den hade inte mycket varit som det är idag. Och dockan är så fin. Har till och med en liten arm och är klädd med den finaste bomullstyg. En tidsmaskin som skickade mig tillbaka tjugo tjuofem år. Nästan som att jag kände doften av kungliga teaterns knappförråd i min näsa. Nöjd. Upprymd. Och uppfylld av glädje. Hjärtat bultande i tacksamhet över hur allt har blivit sedan dess satte jag henne på passagerarsätet och lämnade söders vackraste höjder och dåtiden bakom mig i solnedgången. Tider
Igår gjorde jag något helt ljuvligt. Jag tog bilen och for till söders vackraste höjder och köpte mig denna underbart fina provdocka. Den är inköpt för att som skyltdocka bära bärsjal på marknaden på söndag men den minner mig om glömda nästan drömda tider. Tider när jag faktiskt bodde precis runt hörnet från där jag hämtade dockan. Arbetade som teatersömmerska och som springflicka på Dramatens kostymateljé. Gick modistutbildning. Gick på Krönet om helgerna och tog en öl. Gick på Tre Backar och såg varenda garageband som fanns. Gick på kullerstensgatorna i stockholmsnatten. Alltid klädd i second hand. Alltid i något svart och små kängor på fötterna. En dåtid jag inte alls brukar glamourfiera eftersom mycket också var oklart och svårt. Men en tid i mitt liv. En viktig tid. En mycket viktig tid faktiskt. Utan den hade inte mycket varit som det är idag. Och dockan är så fin. Har till och med en liten arm och är klädd med den finaste bomullstyg. En tidsmaskin som skickade mig tillbaka tjugo tjuofem år. Nästan som att jag kände doften av kungliga teaterns knappförråd i min näsa. Nöjd. Upprymd. Och uppfylld av glädje. Hjärtat bultande i tacksamhet över hur allt har blivit sedan dess satte jag henne på passagerarsätet och lämnade söders vackraste höjder och dåtiden bakom mig i solnedgången.
Kände plötsligt en längtan till den tiden i livet. Då inte alla bitar i familjepusslet fallit på plats. Men det är ju som du skriver inget att glorifiera eftersom det ofta var jobbigt innan man hittat alla pusselbitar…
Den gamla ungdomstiden kan ibland lura in en i en nostalgisk fälla, men det är ju som du säger – skönt att vara där man är i dag.
Vilken fantastisk provdocka!
Det är ibland lätt att känna att allt var så bra och fint förr, nu när man tagit en lite steg bort från vilsenheten… men samtidigt är det fint att minnas!
Vackert skrivet. Blev också påmind om den tiden då mycket var enklare, men också en hel del var svårare. Jag känner mig mer tillfreds med livet nu, tror jag ändå.
men vilket spännande liv, kan du inte berätta mer för en fashionhagga!
Det var bra att du tog dockan på en tur:) ni behövde nog det båda två.:)