Kategori: Okategoriserade

Energiboost a la Pom & Flora

I helgen gjorde vi nåt som vi verkligen gillar. Och som vi gjort förut. Vi brunchade på finaste lilla (eller nu mycket större) Pom & Flora i Stockholm.

Vi veeet att ALLA ska gå dit. Och det VAAAR jättelång kö. Men faktiskt så värt det! För Pom & Flora är verkligen unikt. Och gott. Och supermysigt. Man ser att dom lagt ner möda på detaljer i allt. Från bemötande, till miljön och inte minst kärleken till smaskiga och nyttiga frukosträtter!

Sån härlig energi så man smittas och går hem och till och med färskpressar sin egen lilla jos i svinkalla mars. Så värt!

Kram, Anna

ps sista bilden är på två mycket yngre brunchare för några år sen men fin ändå

Samarbeten

Jag läser just nu boken Digitalt entreprenörskap av AnnaKarin Nyberg. Väldigt intressant inte minst för att jag själv befunnit mig mitt i den våg av kvinnliga sk digitala entreprenörer som beskrivs i boken. Utan att egentligen veta.

När jag startade mitt företag hade jag stor hjälp av min pappa. En erfaren man när det gällde detaljhandel. Han spred sina erfarenheter och klokskaper vidare till mig. Ofta i form av frågor. Som tex ”Hur har du tänkt att folk skall veta att du säljer så himlabra grejer då?”

Eftersom jag på den tiden var sjuksköterska och endast kände till handel från konsumentperspektivet så kände jag mig som ett enda stort frågetecken. Annonser i tidningar kom jag på. Lappar i folks brevlåda. Och affischering. Och stå på olika marknader och sånt. Den vägen jag själv som konsument föredrog att hitta bra grejor på. Så det körde vi på.

2008 var jag föräldraledig för fjärde gången i livet. Då hade det kommit något som hette föräldrarforum. Och bloggar. Eftersom jag alltid älskat att pyssla hemma så startade jag en sån mammablogg där jag delade mitt liv. Med bilder på barnen, hemmet & min vardag. Sånt jag gjorde. Sånt jag gillade.

Och så började jag följa andras bloggar. Tog inspiration och delade livet med mina blogg-kompisar. Eftersom jag hade min lilla butik här hemma så delade jag även sånt som rörde mitt företagande.

Det låter ju kanske inte klokt men jag var så otroligt naiv att jag inte fattade att det var en marknadsföringskanal. Att folk följde, gillade och kommenterade för att jag drev en butik. Och för att jag kanske kunde vara en kanal för andras vilja att komma ut. Det hände faktiskt att jag fick färdigskrivna inlägg att dela i bloggen på mailen. Och vips så hade många andra sedan delat det samma.

Men faktum är att jag också fick ilskna mejl och kommentarer om att jag var en bluff och att det var för djävligt att jag ”marknadsförde” min jävla skitbutik genom min blogg. Smygreklam och kommersiell skit, typ.

Nån gång delade jag såna där färdigskrivna inlägg men det kändes så otroligt fel. Det var inte jag. Inte minst för att bloggen hade jag startat ur mitt behov av att utrycka mig i en rätt tung period av mitt liv. För att min pappa dog. Och det väckte väldigt mycket som behövde bearbetas och tröstas inne i mig.

Mitt sammanhang på nätet gav mig styrka. På ett personligt plan. Och många av de jag samverkat med på nätet har jag också sedan träffat i verkligheten. Och flera har blivit mina vänner med åren.

Hur som helst så visade det sig ju sen i efterhand att närvaro på nätet var svaret på en av min pappas frågor. Den om hur folk skulle veta att vi fanns. Så sett i backspegeln så stämmer det ju att blogg, instagram & facebook är, och har varit marknadsföringskanaler för mitt företag. I mitt fall ibland lite med livet som insats. Eftersom allt sitter ihop i mitt liv. Mitt alldeles högst verkliga liv. Där sitter allt ihop. Jag lever, jag driver ett företag, jag har man, barn, hem och hus. Som jag delat med mig av. Kanske lite mer generöst än nödvändigt ibland kan jag kanske tycka i efterhand.

Men detta med sk samarbeten mellan bloggare, instagrammers, influensers och stora företag, det har jag alltid haft svårt för.

För mig ekar det tomt när man ena dagen framställer sig som samhällskritisk, medveten, idag gärna eko-medveten och nästa dag delar ett inlägg som signalerar motsatsen. För nej – Clas Ohlson är inte ett miljövänligt företag. Troligtvis inte Mitsubishi heller. Men där finns kapitalet. Och möjligheten att få betalt för sina inlägg.

Men nej – för mig fungerar det tyvärr inte. Och därför kommer mitt företag aldrig betala inlägg eller ingå såna samarbeten. För nästa dag – då är det något annat som marknadsförs genom samma kanal. Något med helt annat innehåll och som symboliserar helt andra värderingar. Det är som om kanalen (influenserna) blivit större än budskapet. Allt som en viss influenser pekar på är okej. Får mig att tänka på alla filmskådespelare som marknadsförde rökning i mitten av 1900-talet. Sett i backspegel var det inte så bra kanske?

Så, pappa, efter tio snart elva år på nätet och som företagare så har jag lärt mig en sak. Som förmodligen redan är en gammal sanning. Att ja, det är viktigt att synas. Folk måste veta att vi finns. Men det är också väldigt viktigt att sålla i vilket sammanhang man gör det.

Kram till dig i himlen!

Ritat lite

Jag har ritat några bilder med bära-barn motiv. De var från början till ett specifikt syfte, men de var så himla härliga att göra att jag gjorde fler än jag tänkt mig. Sen så tog jag mig en en liten paus, med det kommer mera. Det är ett som är säkert.

Fortsättning följer!

Fastlagstider i väntan på påsk

Malva har varit på Moderna museet och målat en tavla och jag längtar efter att snödropparna skall titta upp i rabatten. Drömmer också om en varm och solig påsk. Fast förra året snöade det trots att påsken var så sent som i April och vi tog oss ända ner i Skåne för att möta våren.

Man har ju liksom inga garantier. Men man får leva på hoppet!

Kram!

Leka lek

Det finns så himla mycket moralpanik omkring barn. Är det inte det ena så är det det andra. Ibland tycker jag sannerligen det är allt för mycket moraliserande och hyckleri omkring internet, sociala medier och tekniska prylar. De allra flesta vuxna brukar dem på ett eller annat sätt. De allra flesta vuxna skriver ej med fjäderpenna på pergament, går inte heller till fots för att söka reda på sina barn, eller leker med skuggbilder istället för att lyssna på radio eller se på TV.

Utan vi lever i vår samtid. Använder tekniken till hjälp. Liksom våra barn också gör.

Själv är jag uppvuxen innan mycket av modern teknik fanns. Tv & telefon fanns i alla fall. Snacka om att man levde i en filterbubbla. Det var inte mycket man visste om omvärlden. Och ensam som bara den kunde man känna sig med sina funderingar. Men moralpanik det fanns det redan då fast det gällde ju förstås andra saker.

Min barnsyn är helt inriktad på relationer. Hur vi föräldrar (eller andra vuxna) relaterar och interagerar med våra barn ger direkt gensvar i barnen. Barnen är beroende av oss. Våra svar på deras varande och handlande blir svaret på vem de är, förväntas vara och hur de sen blir.

Alltså alla barn föds förstås med en egen själ och en egen personlighet. Men det är de vuxnas respons på den som visar barnet vem det är, om det är okej, välkommet, älskat osv

Barnets hjärna är formbar och visst är FÖR mycket tid vid olika apparater för mycket. Och nätet är skrämmande för där lurar olika faror som tex pedofiler.

Men just för att barns hjärnor är formbara bör de inte belastas med skam och skuld över att de inte är perfekta barn som leker perfekta lekar i en perfekt värld. För att de skall utvecklas till fria individer måste de få rätten att vara fria att få vara den de är.

Barn är barn och leken är deras egen. Fri lek förutsätter att den är fri från pekpinnar och föräldrar som lägger sig i och styr upp.

Vill vi inte att de skall fastna vid sina skärmar är det vi kan göra att erbjuda alternativ. Att se till att de har tillgång till många olika intryck och uttryck. Genom till exempel lek.

Här hemma byggs just nu lekstugan om till ”inspelningsstudio” av två små nätnördande tweeniesar med stort engagemang, kreativitet och glädje.

Fri lek när den är som bäst. Om du frågar mig!

Kram, Anna

Barnkonventionen som lag i Sverige

28166922_2033949953549140_6355205934930912833_n

Visst ni att det snart kommer en proposition om att göra barnkonventionen till svensk lag? För trots att Sverige förbundit sig att följa barnkonventionen finns det brister i både lagstiftning och praxis. FN:s barnrättskommitté som granskar hur stater följer barnkonventionen har flera gånger kritiserat Sverige. Därför arbetar man nu för att barnkonventionen ska göras till svensk lag, så att barns rättigheter verkligen tas på allvar.

Det låter som ett steg i rätt riktning. Vi får hoppas att lagen också innefattar ALLA barn. Även de som kommit hit på flykt!

Kram Anna

8 mars

Vägen synes lång men ett steg om dagen. Resan måste vara värt målet. För allas vår skull. Varje handling för en mer jämställd värld, en mer jämställd vardag och mer jämställda strukturer på mer jämlika villkor är värt det. Ta kampen. Kämpa på!

Ha en god dag, kära medsystrar!

10 år i år!

malva    28279630_10155128629922301_7888670890118112920_n 28277238_1813406712016596_5470504362739185507_n     1913873_101192046571413_4684415_n

Alldeles snart fyller min minsta lilla skorpsmula Malva 10 år. 2008 på våren kom hon till oss. 2008 på hösten öppnade jag den här bloggen. Orsaken till att den heter mammagumman var att jag egentligen gick omkring och kände mig som en gammal mammagubbe. Men detta var långt innan transidentiteter blev vardagsmat och jag kände väl att jag till största delen kände mig hemma i mitt sociala och biologiska kön och därför valde att kalla mig mammagumman utåt. Och på nätet.

Tio år har gått. Bloggar, instagram och alla andra sociala medier har blommat upp och i vissa fall vissnat och försvunnit. Som till exempel bloggosfären. Den varma mjuka famn där jag fann många fina vänner som läste det jag skrev. Forumen. Där vi delade våra liv. Där vi läste om varandra, kommenterade och stärkte varandra i vår vardag och våra livsval. Många av er har jag kvar än idag. Fast på andra ställen på nätet. Och några finns kvar mest i verkligheten.

Det var en fin tid det måste jag säga. Det var en tid när det var en ära att vara en reklamfri blogg. Idag – vem är fri i influensernas tidevarv?

Alla skall ha sin lilla del av kakan om så i form av recensioner av konsumentprodukter köpta på lågprisvaruhus. Skriv för att få nåt! Dela för att få nåt! Visa upp dig för att få nåt!  Om inte prylar så i alla fall de beryktade lajksen. Ena dag miljövänligt andra dagen höghastighetskonsumtion. Jag hänger inte med. Jag förstår inte. Och detta ville jag inte vara en del av. Därför tystnade jag.

För jag delar hellre mitt liv och mina tankar med dom jag bryr mig om. Där en kan vara sann mot sig själv. Jag tror nästan det är en yrkesskada från sjuksköterskeyrket. Där jag en gång lärde mig att det går inte att stå i relation till en vårdtagare utan en äkta närvaro och empati. Något uppstår i ett möte med den andre. Allt detta svamlades bort i det ego-land som skapats i sociala medier.

Så istället bet jag ihop och jobbade på med mitt. Jag byggde upp mitt företag. Jag gick till min lilla butik, odlade den och fick den att växa. Och nu har den plötsligt blivit stor.  11 år i år, lever och frodas och har vecklat ut sig som den vackraste blomsteräng en kan tänka sig. Något jag är väldigt stolt över måste jag säga.

Annars har vi det bara bra. Tackar som frågar! Barnen växer upp. Två är vuxna nu. Vårvintern är här och snön slaskar bort. Helt klart väl värt att fira med en semla eller två.

Ta hand om dig!

Kram Anna