Kategori: Okategoriserade

Knytblusar & sånt

Gubbväldet darrar. Och fäktar illa. Knytblusar och nävar knytas. Vi önskar oss en mer jämställd värld. Och vi ser nog den faktiskt komma inför våra ögon. Annars hade nog inte de tre första avgått.

Själv har jag jobbat med att piffa upp både hemsida och butik. Rätt hårt faktiskt så megastor herpesblåsa som tack för hjälpen. Hepp! Liksom.

Nåja, nu kom i alla fall värmen och våren den så efterlängtade så livet rullar vidare. Tack för det!

Ha en skön söndag!

Påskresor i all enkelhet

I veckan som gått har vi haft påsklov. Vi har åkt tåg. Till Stockholm & Linköping. I Stockholm gick vi på Scenkonstmuseet som verkligen var en liten pärla. Det kan vi varmt rekommendera.

I Linköping hälsade vi på storebror med sambo. Och faktiskt även våren kändes det som. Det kändes hoppfullt!

Nu fredag. Ha det bäst!

Kram!

Skärtorsdag

Varför inte passa på att fira skärtorsdag som kvinnodag? En extra dag att hylla den i långa tider så skrämmande kvinnokraften.

Kvinnor som inte inordnat sig, kvinnor med särskilda gåvor och kunskaper och starka fria kvinnor som ansågs vara ett hot och skulle brännas på bål. Allt medan de övriga kvinnor skulle titta på för att ta det som ett varnande exempel.

Nä, sånt gillar vi inte. Hellre samla häxkraften och fara till Blåkulla. Ful och vårtig i hela sin härlighet. Förhoppningsvis förverkligad som sig själv istället för objekt, maka och endast mor.

Ha en bra dag!

Kram!

Energiboost a la Pom & Flora

I helgen gjorde vi nåt som vi verkligen gillar. Och som vi gjort förut. Vi brunchade på finaste lilla (eller nu mycket större) Pom & Flora i Stockholm.

Vi veeet att ALLA ska gå dit. Och det VAAAR jättelång kö. Men faktiskt så värt det! För Pom & Flora är verkligen unikt. Och gott. Och supermysigt. Man ser att dom lagt ner möda på detaljer i allt. Från bemötande, till miljön och inte minst kärleken till smaskiga och nyttiga frukosträtter!

Sån härlig energi så man smittas och går hem och till och med färskpressar sin egen lilla jos i svinkalla mars. Så värt!

Kram, Anna

ps sista bilden är på två mycket yngre brunchare för några år sen men fin ändå

Samarbeten

Jag läser just nu boken Digitalt entreprenörskap av AnnaKarin Nyberg. Väldigt intressant inte minst för att jag själv befunnit mig mitt i den våg av kvinnliga sk digitala entreprenörer som beskrivs i boken. Utan att egentligen veta.

När jag startade mitt företag hade jag stor hjälp av min pappa. En erfaren man när det gällde detaljhandel. Han spred sina erfarenheter och klokskaper vidare till mig. Ofta i form av frågor. Som tex ”Hur har du tänkt att folk skall veta att du säljer så himlabra grejer då?”

Eftersom jag på den tiden var sjuksköterska och endast kände till handel från konsumentperspektivet så kände jag mig som ett enda stort frågetecken. Annonser i tidningar kom jag på. Lappar i folks brevlåda. Och affischering. Och stå på olika marknader och sånt. Den vägen jag själv som konsument föredrog att hitta bra grejor på. Så det körde vi på.

2008 var jag föräldraledig för fjärde gången i livet. Då hade det kommit något som hette föräldrarforum. Och bloggar. Eftersom jag alltid älskat att pyssla hemma så startade jag en sån mammablogg där jag delade mitt liv. Med bilder på barnen, hemmet & min vardag. Sånt jag gjorde. Sånt jag gillade.

Och så började jag följa andras bloggar. Tog inspiration och delade livet med mina blogg-kompisar. Eftersom jag hade min lilla butik här hemma så delade jag även sånt som rörde mitt företagande.

Det låter ju kanske inte klokt men jag var så otroligt naiv att jag inte fattade att det var en marknadsföringskanal. Att folk följde, gillade och kommenterade för att jag drev en butik. Och för att jag kanske kunde vara en kanal för andras vilja att komma ut. Det hände faktiskt att jag fick färdigskrivna inlägg att dela i bloggen på mailen. Och vips så hade många andra sedan delat det samma.

Men faktum är att jag också fick ilskna mejl och kommentarer om att jag var en bluff och att det var för djävligt att jag ”marknadsförde” min jävla skitbutik genom min blogg. Smygreklam och kommersiell skit, typ.

Nån gång delade jag såna där färdigskrivna inlägg men det kändes så otroligt fel. Det var inte jag. Inte minst för att bloggen hade jag startat ur mitt behov av att utrycka mig i en rätt tung period av mitt liv. För att min pappa dog. Och det väckte väldigt mycket som behövde bearbetas och tröstas inne i mig.

Mitt sammanhang på nätet gav mig styrka. På ett personligt plan. Och många av de jag samverkat med på nätet har jag också sedan träffat i verkligheten. Och flera har blivit mina vänner med åren.

Hur som helst så visade det sig ju sen i efterhand att närvaro på nätet var svaret på en av min pappas frågor. Den om hur folk skulle veta att vi fanns. Så sett i backspegeln så stämmer det ju att blogg, instagram & facebook är, och har varit marknadsföringskanaler för mitt företag. I mitt fall ibland lite med livet som insats. Eftersom allt sitter ihop i mitt liv. Mitt alldeles högst verkliga liv. Där sitter allt ihop. Jag lever, jag driver ett företag, jag har man, barn, hem och hus. Som jag delat med mig av. Kanske lite mer generöst än nödvändigt ibland kan jag kanske tycka i efterhand.

Men detta med sk samarbeten mellan bloggare, instagrammers, influensers och stora företag, det har jag alltid haft svårt för.

För mig ekar det tomt när man ena dagen framställer sig som samhällskritisk, medveten, idag gärna eko-medveten och nästa dag delar ett inlägg som signalerar motsatsen. För nej – Clas Ohlson är inte ett miljövänligt företag. Troligtvis inte Mitsubishi heller. Men där finns kapitalet. Och möjligheten att få betalt för sina inlägg.

Men nej – för mig fungerar det tyvärr inte. Och därför kommer mitt företag aldrig betala inlägg eller ingå såna samarbeten. För nästa dag – då är det något annat som marknadsförs genom samma kanal. Något med helt annat innehåll och som symboliserar helt andra värderingar. Det är som om kanalen (influenserna) blivit större än budskapet. Allt som en viss influenser pekar på är okej. Får mig att tänka på alla filmskådespelare som marknadsförde rökning i mitten av 1900-talet. Sett i backspegel var det inte så bra kanske?

Så, pappa, efter tio snart elva år på nätet och som företagare så har jag lärt mig en sak. Som förmodligen redan är en gammal sanning. Att ja, det är viktigt att synas. Folk måste veta att vi finns. Men det är också väldigt viktigt att sålla i vilket sammanhang man gör det.

Kram till dig i himlen!