10 år i år!

malva    28279630_10155128629922301_7888670890118112920_n 28277238_1813406712016596_5470504362739185507_n     1913873_101192046571413_4684415_n

Alldeles snart fyller min minsta lilla skorpsmula Malva 10 år. 2008 på våren kom hon till oss. 2008 på hösten öppnade jag den här bloggen. Orsaken till att den heter mammagumman var att jag egentligen gick omkring och kände mig som en gammal mammagubbe. Men detta var långt innan transidentiteter blev vardagsmat och jag kände väl att jag till största delen kände mig hemma i mitt sociala och biologiska kön och därför valde att kalla mig mammagumman utåt. Och på nätet.

Tio år har gått. Bloggar, instagram och alla andra sociala medier har blommat upp och i vissa fall vissnat och försvunnit. Som till exempel bloggosfären. Den varma mjuka famn där jag fann många fina vänner som läste det jag skrev. Forumen. Där vi delade våra liv. Där vi läste om varandra, kommenterade och stärkte varandra i vår vardag och våra livsval. Många av er har jag kvar än idag. Fast på andra ställen på nätet. Och några finns kvar mest i verkligheten.

Det var en fin tid det måste jag säga. Det var en tid när det var en ära att vara en reklamfri blogg. Idag – vem är fri i influensernas tidevarv?

Alla skall ha sin lilla del av kakan om så i form av recensioner av konsumentprodukter köpta på lågprisvaruhus. Skriv för att få nåt! Dela för att få nåt! Visa upp dig för att få nåt!  Om inte prylar så i alla fall de beryktade lajksen. Ena dag miljövänligt andra dagen höghastighetskonsumtion. Jag hänger inte med. Jag förstår inte. Och detta ville jag inte vara en del av. Därför tystnade jag.

För jag delar hellre mitt liv och mina tankar med dom jag bryr mig om. Där en kan vara sann mot sig själv. Jag tror nästan det är en yrkesskada från sjuksköterskeyrket. Där jag en gång lärde mig att det går inte att stå i relation till en vårdtagare utan en äkta närvaro och empati. Något uppstår i ett möte med den andre. Allt detta svamlades bort i det ego-land som skapats i sociala medier.

Så istället bet jag ihop och jobbade på med mitt. Jag byggde upp mitt företag. Jag gick till min lilla butik, odlade den och fick den att växa. Och nu har den plötsligt blivit stor.  11 år i år, lever och frodas och har vecklat ut sig som den vackraste blomsteräng en kan tänka sig. Något jag är väldigt stolt över måste jag säga.

Annars har vi det bara bra. Tackar som frågar! Barnen växer upp. Två är vuxna nu. Vårvintern är här och snön slaskar bort. Helt klart väl värt att fira med en semla eller två.

Ta hand om dig!

Kram Anna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *