Månad: september 2013

Nu är det rätt så färdigt. Rummet som blev över när son nummer två flyttade hemifrån. Rummet som jag egentligen haft med mig i tjugo år sen jag arbetade med sömnad av teaterkläder. Grunden i det här rummet är två stadiga symaskiner och ett behov att göra saker med händerna. Skapa nåt eget ni vet. Som tur är så är Liv och Malva pyssliga de med. Så vi delar rummet. Möblerna är ett hopplock av ärvt, eget och fyndat. På väggarna sånt som inspirerar oss. Här ser vi fram emot att bara få vara. Slippa plocka undan och bre ut oss. Och så pyssla förstås!

Ibland undrar man ju vad man håller på med och varför. Känner ni kanske igen? Men så kör man ändå och fixar loppis hemma på gården med finaste sjalbarnsvännerna och då står allting åter förklarat. All denna godhet, glädje, gemenskap och kärlek. Och så alla barnen som leker, studsar, hoppar, fikar, gråter, tröstas och är med och fixar och säljer och bakar och säljer korv så det står härliga till. Det är ju så som man önskar livet vore alla dagar. Tack alla som kom och var med! Vilken härlig dag. Tack! 

P.s den ljuvliga bilden på Malva i fiket har min vän Johanna tagit. Följ henne på Instagram (ebbajohannasofia) vettja! 

I år är det otroligt varmt och skönt och ljust och soligt långt in i september. Men nu gulnar löven och faller ner. Hela söndagen ögnade vi åt att gallra träd och buskar i trädgården. Till hjälp hade vi goda vänner men det skall erkännas att så hårt kroppsarbete är jag inte van vid. Nu är jag trött i kroppen och det ljust och luftigt runt gården. Det regnade hela dagen igår och jag packar upp en massa härliga ullkläder i butiken. Hösten kan komma!

I våras sökte lokalposten roliga barnrum att besöka för inspirationsreportage i tidningen. Jag anmälde oss förstås direkt eftersom jag vill gärna visa hur man kan inreda barnens rum på ett lite annorlunda sätt. Vår grundtanke är väl att försöka använda naturmaterial, återvinna och låta leklusten och fantasin styra. Eftersom vi har stora barn, som nu till och med flyttat hemifrån, har vi lärt oss att det är bästa att låta ungarna själva bestämma och deras behov styra. Barnrummet är som jag ser det en plats där de skall ha en fristad att få odla sig själv utifrån ålder, personlighet och intresse. Min uppgift som förälder är att stödja dem i detta så gott jag kan utifrån mina förutsättningar. Vi har alltid varit en stor familj med stort hjärta men kanske inte alltid med stor plånbok. Förutom att återvinning är miljövänligt och att äldre möbler ofta är mer hållbara och tillverkade av bättre material så är det också ett billigare sätt att fixa till det lite mer personligt och lekfullt i barnens rum. Malvas skrivbord till exempel hittade vi på bortskänkes på blocket. Det var lite skrangligt för de fått sig en smäll. Några vinkeljärn och en vaxduk senare är det ett bra och tåligt bord som hon inte behöver vara orolig för  att det skall ”förstöras” av färg, lim eller annat som används i pyssel och lekar. Och Livs skåp fyllt till bredden med sygrejer, färg, smycken, hårspännen, pyssel och annat som hon älskar att greja med hittade jag hos en lokal loppis och klädde med överbliven tapet. Himla praktiskt faktiskt. Nu har i alla fall lokalposten varit här och fotat och intervjuat och flickorna berättade och log så rart. Reportaget kommer i tidningen inom de närmsta veckorna. Kul!

Eko och solrosor i all ära men den vackraste i landet måste ändå vara Snövits äpple. En rar liten dam som gör de finaste och knasigaste smycken man kan tänka sig. Jag och min mor länsade bordet. Och inte blev det sämre av de omsorgsfullt uttänkta och fint utförda förpackningarna. Vi hittade henne på Skillebyholm och föll genast för hennes skönhet. Precis som i sagan! 

p.s. Här finns hennes lilla shop där smyckena finns till salu d.s.

Solen sken från klarblå himmel. Vänner, försäljning och ekofika dagen lång. Till och med en sagostund i en tipi hann vi med. Idag är hjärtat fyllt till bredden, hjärnan full av intryck och kroppen helt slut på energi. Denna vecka ägnas återhämtning efter kärleksexplosionen. Tack alla vackra som gjorde vår dag. Alla snälla som kom förbi. Och alla ni andra som bara var där och tillsammans visade att livet är rätt fantastiskt ändå. Kärlek!

Så har sonen installerats på annan ort för att studera och så var vi bara fyra. Väldigt ovant att vara en sån där lagom stor familj. Det går absolut inte åt lika mycket mjölk. Det är inte kö till toaletten eller smörbyttan när alla skall äta frukost. Och så blev ett rum tomt. Och eftersom det klipps och klistras en hel del här i familjen. Ritas och pysslas och annat sånt, så satsar vi på pysselrum med en ordentligt syhörna. Väldigt lyxigt och fint måste jag säga. Och inte blir det sämre av den ljuvliga tapeten!