Han fattas mig!

Så fick jag veta att en fin kusin gått bort efter tre månaders cancerkaos. En tid för länge sen när jag var på väg att bli vuxen då var han väldigt viktig för mig. För han var snäll mot mig när jag behövde det. Vi har inte setts så ofta sedan dess men detta har alltid funnits kvar. En sån där enkel närhet. En trygghet i att vi hör samman på några ihopkrokade geners avstånd. Plötsligt blev han sjuk. Lika plötsligt är han nu borta. Sorgset. Ledset. Dumt och trist. Och stackars alla som saknar honom mer än vad jag gör. Jag tänker på er!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *