Månad: augusti 2010

Till en jag känner…

Varsågod. Lite blomster till en vän i cyberrymden. En ny favorit men faktiskt även gammal. En jag inte känner. Men känner lite ändå. Och känner mycket med. Jag känner så med dig och önskar dig kraft att ta det där steget. Frågan är ju förstås när och hur. Men sånt är överkomligt. Jag lovar. Det du gör är jättejättefint. Men man måste också våga gå sin egen väg. Annars går det inte vägen. Man måste våga tänka. Att jag är jag och jag kan. För det kan du. Har du besökt den här? Om inte gör det. Och låt dig inspireras!
KRaMaR FRåN MiG

Att vara liten och rädd

Jag var tvungen att ta hand om en av min barndoms stora demoner idag. Min hemska tandläkarskräck. När jag var liten så var barnet längst ner i hierarkin i samhället. Man skulle vara lydig, tyst, snäll och osynlig. Förmåga att anpassa sig, trycka undan tankar och känslor, att osynliggöra sig själv och sina inre behov var egenskaper som uppmuntrades hos en liten flicka. Det lärde jag mig av vuxenvärlden utanför min familj. Hemma var jag nog lite hit och dit men det gick inte för sig ute i den stora världen.

Speciellt inte hos den tandläkare jag gick till. Långa korridoren som luktade skräck. En stor matrona till tandläkare som med hårda nypor tog tag i uppgiften att borra mina små tänder sönder och samman för att sedan fylla dom till bredden med giftigt amalgam. Jag var så rädd. Jag kissade på mig. Det gjorde ont. Ingen tröstade. Men jag förstod med all önskvärd tydlighet att det var fel av mig att göra och känna så.

Nu hade jag oturen att tugga sönder resterna av en av dessa urborrade kratrar till tänder. Så jag fick snällt ta rädslan i hand och gå och laga den. Och vilken skillnad. Nu går vi i och för sig till en noga utvald. Väldigt bra. Och god tandläkare. Men i alla fall. När jag låg där med sug och sudd och klämma och borr och allt i munnen kände jag igen känslan. Paniken jag kände när jag var liten. Men den här gången tog jag mig själv i handen. Gav det lilla barnet en tröstande klapp på kinden. Andades lugnt och fint. Och fick hela trasiga tanden och även själen lite lagad. Jag ger mig själv ett stort bokmärke som belöning. Jag samlade egentligen på bebisar men det går bra ändå.

KRaMaR FRåN MiG

Maka maka liten mammagummandocka

Dåså!

Man tager vad man haver. En liten kvadrat hudtrikå. En ca dubbelt så stor bit till exempel velour till overall. En liten snutt mattvarp att knyta av huvud, händer och fötter med samt ull till fyllning av huvud, hand- och fotbollar. Eftersom jag också syr stora dockor har jag det lite förspänt för jag råkar ju ha docktrikå, kardad ull och ekologisk velour liggande i gömmorna. Men det går lika bra med avlagda gamla kläder och lite garnrester. Det viktigaste är att ha tillräckligt hållbar tråd att knyta med. Därför använder jag mattvarp.
1. Vik ner ett veck av hudtrikån. Lägg i en boll ull och knyt av runt halsen.
2. Lägg ullbollar i hudtrikåbitens alla fyra hörn. Knyt av fyra bollar. Två händer i samma ände som huvudet är. Och två fötter i andra änden.
3. Lägg overalltyget räta mot räta och sy ihop längs två motsatta kanter – overallens sidsömmar. Vänd så att rätsidan kommer utåt.
4. Stoppa i hudtrikåbiten i velouroverallbiten så att huvud och händer sticker ut uppe och fötterna nertill. Nåla ihop nerekant, låt fotbollarna sticka ut i hörnen. Nåla ihop överkant och låt huvudet sticka upp på mitten och handbollarna längst ut i hörnen. Sy ihop för hand.
5. Sy på ett litet rufsigt hår. Sy ögon och eventuell mun på dockan. Knyt en liten restbit av velour i annan färg runt halsen. Eller sticka eller virka en vacker halsduk om du känner för det.
Jag återkommer med bilder varefter min egen docka tar form. Ställ gärna frågor!
KRaMaR FRåN MiG

Samlingar

Den här tiden på året är liksom inte den lättaste. Det har sina orsaker. Det gör att jag liksom går och samlar ihop mig. Samlar på mig. Vegeterar. Lite för mig själv. Som en mussla tror jag att jag är. Men vad vet jag. Jag ser mig ju bara från insidan. Men så tog vi oss en tur. Till en helt underbar loppmarkand någon mil härifrån där vi bor. Varmt och gott och glatt. Var det där. Fina fina människor. Godaste ekologiska fikat. Och så gjorde jag värsta fyndet. Alla dessa vackra knappar för fyrtio riksdaler. Värt hela resan!
KRaMaR FRåN MiG

Stolt och tacksam mor!

Jag har ju turen att ha fått de fyra finaste. De dyraste. Och mig käraste barnen. Det bara är så. Dom kunde inte vara bättre på nåt sätt. Humör har dom alla. Och humor av olika slag. Och vackra är dom. Och konstnärliga. Och goda. Och snälla och fina. Och faktiskt även hjälpsamma ibland. Butikens annonser gör min äldsta son. Jag är lyckligt lottad jag. Och stolt. Och tacksam!

KRaMaR FRåN MiG

Foträtt

Äntligen en höstnyhet – en riktig KoKoBello-klassiker!
Bellios svensktillverkade ekologiska tofflor helt utan krom och farliga färgämnen. Tofflorna sys för hand i Docksta Skofabrik utanför Örnsköldsvik. Lädret garvas ekologiskt och vegetabiliskt på Tärnsjö Garveri i Uppland och färgas enbart med färger utan farliga substanser. En helt perfekt dagistoffla där lädret bara blir vackrare ju mer tofflorna används!

KRaMaR FRåN MiG